Lite historia om fyrar

Historia

Fyrar
   Carlstens fyr
    Måseskär
    Pater Noster
           Fyren Pater Noster
           Fyrpersonal
           Lite historia
           Lite Heidenstam
           Ludviksbergs Werkstads AB
           Pater Noster på Latin
           Kort på Heidenstamfyrar
           Föreningen Pater Nosters Vänner
           Smygehuk
           Väderöbod
           D. W. Flobeck
           Ludviksbergs Mekaniska Werkstad

Harry Martinsson

Klippans Kulturreservat

Ludviksbergs Mekaniska Werkstad

Marstrandsbolagen

Svenska Amerika Linjen

Skriv i min gästmapp

Lite historia om fyrar

Det ligger i sakens natur att många fyrar måste sättas upp på för sjöfarten farliga platser. På västkusten utgjorde Hamneskär utanför Marstrand en ständig oro för sjöfarande. Planerna på att bygga fyr ute på skären hade varit aktuellt sedan 1750-talet. Att bygga fyrar och bostäder på dessa platser var en utmaning. För att fyren skulle fungera krävdes fyrpersonal som tände och släckte fyren, samt underhöll den. För att inte fyrvaktaren skulle somna under sitt pass, delades passen upp på personalen, med en fyrmästare som hade ansvaret för fyren. Fyrpersonalens uppgifter varierade.
Det tyngsta arbetet hade fyrpersonalen som arbetade på ved- och stenkolsfyrarna. De som arbetade vid spegel- och linsfyrar hade oftast bättre förutsättningar. För skötsel av dessa fyrar krävdes större noggrannhet. Linser och speglar skulle putsas, vekar klippas och urverk dras upp och smörjas. Gemensamt för alla fyrar var att bära upp bränsle till fyrlanterninen.
Den första fyren på västkusten var Carlstens fyr uppe på taket på Carlstens fästning som tändes den 1 augusti 1781 och släktes den 1 november 1868, när Pater Noster fyren tändes, för övrigt den första i världen med roterande ljus.
I början av 1800-talet fanns det 11 fyrar i Sverige, och i hela värden ca. 200 stycken fyrar.
Större och dyrare fartyg kom att trafikera kusterna. Farlederna var mycket dåligt utmärkta.
Redare och handelsmän gjorde gemensam sak i uppvaktningar till Karl XIV Johan om bättre sjöfartsleder och utmärkningar. Detta visade sig ge resultat. För att tillmötesgå kraven beordrade Karl XIV Johan Lotsverket att komma fram med förslag på förbättringar av fyrar i hela landet.
När Pater Nosters fyr, uppfördes den 13 juli och var färdig den 9 september 1868, hade den svenska industrialiseringsprocessen börjat ta fart. Handeln, inte minst med England och övriga länder kring Nordsjön, växte snabbt i betydelse. Behovet av bra och säkra kommunikationer till lands och sjöss blev allt tydligare.
Förutom själva fyren fanns på många platser även mistsignalering, som också hörde till personalens arbete. Metoderna för att varna sjöfarande under dimma har under åren varierat. Klockringning, kanonskott eller att blåsa i en lur tillhör de äldre metoderna. Men mot slutet av 1800-talet infördes mistlurar, drivna av ånga och senare av tryckluft, och därefter av tyfoner. det ljud som uppstod fungerade för sjöfarande, men var inte trevligt för dom som bodde vid fyren och skulle sova. Ofta kunde detta ljud pågå i flera dygn.
Fyrpersonalen hade ett långt och tungt vinterhalvår med stor isolering från yttervärlden. De första vårmånaderna betydde särskilt mycket för dom. Stor möda lades ner på att försöka odla grönsaker i jord som forslats ut till fyren från fastlandet. Odlingsplatserna skyddades med plank eller myrar för dom starka vindarna. Trots fyrens varnande ljud fanns risken för skeppsbrott och dramatik. Många insatser gjordes, för att rädda liv som i bland belönades med utmärkelser eller medaljer. Det var heller inte ovanligt att personalen fick inhysa skeppsbrutna under flera dygn, tills stormen lagt sig. Om man hade möjlighet att hjälpa till vid bärgning av last eller annat gods från skeppsvrak kunde man även erhålla bärgarlön.
Det en stor händelse i deras liv när radion kom till fyrplatsen, när dom kunde lyssna i hörlurar på röster från fastlandet. Även de platser som fick telefon var det en stor händelse, och förutsättningarna blev helt annorlunda.
Fyrpersonalen liv har under 1900-talet alltmer gått mot sitt slut. Teknikens förbättringar har gjort personalen mer sysslolösa, vilket från och med 1960-talet nästan totalt avbemannat fyrplatserna. Fyrpersonalen har även tagit på sig andra sysslor som väderobservationer, sjöbevakning och andra bevakningsuppgifter, som på vissa platser fördröjt avbemanningen. Under senare år har även satellitnavigering medfört att fyrar släckts, och med rivningshot som följd.

1921 fick Pater Noster en mindre folkskola. Kravet för dess drivande var att den hade minst tre elever. 1925 drogs skolan in.
Pater Noster hade skola även under perioden 1932-38.
Den sista lärarinnan, Britty Danielsson-Gundersen född 1910 från Mollösund.
När den 32 meter höga och 130 ton tunga fyren togs i land i Rönnäng den 30 juli 2002, för mindre arbeten som inte gick att utföra på Hamneskär, visade det sig att fyren var i sämre skick än man tidigare trott. Att plocka ner fyren bit för bit var ett bättre alternativ och på så sätt få en långsiktigt hållbar renovering. Fyren transporterades ner till Pharmadule Emtunga AB i Arendal i Göteborg. Där finns numera även fyrlanterninen. Nästan alla bitar finns numera på samma plats.
Fyren planeras att vara färdigrenoverad och skall kunna sättas på plats sommaren 2007, om gynnsamt väder infinner sig den 1 juni 2007.

Se även Föreningen Pater Nosters Vänner